Dimma

En rävlig kvinna spatserar i misten. Ibland finns där förbipasserande människor som framträder och försvinner genom dimman. Misten bleknar för ett ögonblickligt ut och man kan se en fjärran lugn flod. Den rävligt kvinnan känner sig oberoende. Till och med tiden är meningslös till henne. Henne känslor blir bångstyriga.

En ung man vilar mot hans motorcykel i mitten av dimma. Ett orange glöd flödar rasande när de personliga utrymmena av den rävaktiga ladyen och den unga manen förenas. Ett leende utstrålar på hans ansikten när han yttrar: "Du."

"Oss.", hon svarar och betonar alt hennes rävlighet på detta ord. "Vill du ha min tid?"

Den rävliga kvinnan stiger upp trappan framför den unga mannen. Han tittar ömt på hennes hud.